Dans i skola har mycket inslag av improvisation och uppmuntrar elevens kreativitet samt konstnärliga uttrycksförmåga både individuellt och i grupp.
Danshögskolans formulering, av ämnet, lyder: ”Skapa dans, utföra dans, uppskatta/förstå dans och se dans.”
Undervisningen skall bland annat innehålla (Obs! Detta är ett axplock.):

• Kulturellt – ge förståelse för olika former av dans.
• Socialt – visa dansen som ett språk, ett sätt att kommunicera.
• Kinestetiskt (kroppsligt) – utveckla elevernas kroppsspråk och öva de motoriska färdigheterna.
• Emotionellt – låta barn och ungdom erfara glädjen i dans.
• Estetiskt – visa på hur man genom olika dansstilar och former kan uttrycka sig i dans.

Undervisningen kan vara kopplad till skolans arbete eller så utformar danspedagogen själv utgångspunkter för undervisningens innehåll. Personligen tycker jag att det finns många behållningar, både för eleverna och för mig som pedagog, att samarbeta med skolans eventuella tema / storyline.
De största vinsterna med dans i skola finner man vid en kontinuitet. Det vill säga att dansen är ett återkommande regelbundet inslag likställt med andra skolämnen, exempelvis 1 gg/v.

Så här säger läroplanen: